Igår kväll fastnade jag framför "Torka aldrig tårar utan handskar". Helt ärligt vet jag inte varför jag inte har sett den här serien tidigare. Jag blev så fast att jag var tvungen att se alla avsnitt i ett svep. Kunde inte sluta titta. Efter det hade jag svårt att somna. Och jag har fortfarande en otäck klump i magen.
Tack och lov går allting framåt. Men trots det finns det fortfarande så mycket fördomar. Både om homosexuella och HIV/AIDS-smittade personer. Varför diskriminera någon på grund av en väldigt hemsk sjukdom? Och hur kan man hata kärlek?
Jag är himla glad att jag och M ska skriva våran uppsats om HIV/AIDS. För en gångs skull känner jag mig riktigt motiverad till skolarbete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar